Här följer ett axplock händelser ur RMC-historien, lästa och uppsnappade lite varstans. De presenteras här i tidsordning med de nyaste längst ner på sidan. Arrangörer och deltagare får gärna skicka in fler grejer från de senaste rallyna.

Kontrollerna bestod av Essos tigerhuvuden. Lösningen till sista rebusen var ”Nation”. Men det kan ju inte arbetarna på Norra Station veta, som fortfarande berättar om några tokiga värmlänningar som rusade in och letade efter tigrar…

Wermlandus nr 4 1966

Undrar om ”arbetarna på Norra Station” än idag sitter där med sina unikaboxar och berättar om de tokiga värmlänningarne…? Visst verkar det förresten lite festligt med tigerhuvuden som kontroller? Det rörde sig faktiskt om ett spons, 200:- lär rallykommittén ha skinnat Esso på.

Jösses, ni är den fjärde som är här och frågar idag…

Wermlandus nr 4 1966
En uppländsk bonde har tröttnat på att besvara frågor om fornminnesmärken och byggnader.

Den frilansande rallyreportern Dag Söderlund, sporadisk RMC-åkare även i mogna(re) dar, ger i en Wermlandusartikel ett exempel på rallyåkandets alla problem. Episoden ska ha inträffat ht -72:

Sven-Erik Sohlberg gjorde försöket att ta fågelvägen, såvida det inte var en meridian, och fick på kuppen hederspris i plöjningstävlan. Men är man fri student så är man…

Wermlandus nr 7 1972
Ja tro’t den som vill, och inte vet vi vad det är för skillnad mellan fågelvägen och en meridian. Men medge att han var rolig redan då, vår käre skattmästare.

Att ”FÅGEL – FÅGEL” blir ”Ström” (Strömstare – stare) är inte svårt att lista ut. Här kommer den i mitt tycke roligaste överraskningen. Orten Ström ligger nämligen i utkanten av kartbladet med icke farbara fortsättningsvägar, varför det bara inte kunde vara Ström. Men jodå, väl komna till matkontrollen i Ström fick man en ny karta och detta grepp var inte populärt bland de rutinerade åkarna, som tyckte sig veta hur ett rally skall gå till. Nåväl, under sexans förbrödring enades man om att det i alla fall var roligt.

Av signaturen N.N., Wermlandus nr 4 1975
Visst vore väl RMC betydligt torftigare utan alla innovationer? Förresten, att fågel minus fågel skulle bli ström är väl inte helt lätt att lista ut.

Hur vanligt är det att rallylag plockar med sig vägskyltar? Det är möjligt att det inträffar då och då, men det enda dokumenterade fallet är från hösten -75. Bakgrunden är följande: rallykommittén har kritiserats hårt för att den lagt banan på enskild väg, vilket var – och är – strängeligen förbjudet. Misstaget hade dessutom skett på två ställen. Efter vilda protester och allmän förtret tvingades arrangörerna stryka både plock och brutna nödlösningar på de aktuella sträckorna. I Wermlandus nr 7 1975 berättas så följande:

För att tävlingsledningen inte skulle bli alltför nedslagen av kritiken så fick även den ett pris att glädja sig med. Det var en vacker ”tavla” i gult och rött med bokstavskombinationen ”ENSKILD VÄG” i svarta prydliga bokstäver. Heder åt de snälla donatorerna. (Ekipage Larsson)

Vet inte vad preskriptionstiden för vägskyltsstöld är, men mord lär vara tjugofem år så du kan nog andas ut nu, Larsson.

Ett av de praktiska proven bestod i att man skulle kasta en boll i en medhavd hink. Då det stod i anvisningarna att man skulle ta med sig hink och spade, antog många (infantila) att det skulle vara en liten barnhink. Det var mer tur än skicklighet om dessa lyckades få full pott på detta prov.

Wermlandus nr 7 1975
Ibland är RMC ett grymt lotteri! Fast rävarna hade förstås tagit med sig flera hinkar i olika storlekar.

Siffrorna 2279 skulle divideras med 2. Nu var det dags för huttkatalogen, slog man upp 2279 fick man fram Val de Loire. För de som åkte mot Valde gick det bra medan de som tog sikte mot Loire väntas återkomma när som helst.

Wermlandus nr 4 1976
Kanske var det ett och annat lag som korkade upp och delade innehållet på två istället?

Alla som någon gång suttit i ett RMC-fordon vet hur associationsbanorna kan skena iväg när man fått rebusen. Här ett bra exempel:

Visserligen åkte vi inte till platsen Morgongåva men en bit på väg. Morgongåvor lär vara ringar och sådana kan tillverkas i silver. Silver fås i Sala Silvergruva. Alternativ saknades inte, Vigselhus var på tapeten tills vi upptäckte att det faktiskt stod Vigelshus på kartan. Ringvalla var också aktuellt liksom Gökbo…

Wermlandus nr 7 1976

Vår kära rallysexa har väl alltid varit föremål för synpunkter. Att det är något av en rörig grisfest är väl kanske inte så konstigt. Efter timmar av bilåkande, avancerat rebustänkande och ett starkt vi-mot-dom-tänkande blir en sådär 180 själar rätt primitiva.
En rallykrönikör (Wermlandus nr 7 1976) beskriver sexans stökighet som en tradition:

”Stimmigt, bökigt och slafsigt ska det vara. Stringensen i rebusarna ska ältas fram och tillbaka och högt och ljudligt ifrågasättas…”

En annan skribent kallar sexan ”det mest obeskrivliga av alla Värmlands nations utskänkningstillfällen” (Wermlandus nr 2 1981)

Men när det urartar blir det förstås problem. På sjuttitalet var nivån på rallysexan så låg att det föranledde ett gäng rallyveteraner (genom Tomas Persson) att dundra i en insändare till nationstidningen.

Att olika stilar råder på olika tillställningar är helt klart, men vissa gränser måste finnas. Tyvärr måste vi konstatera att vi är på väg mot fullständigt kaos på rallysexorna om inget görs – och det i tid! […] Rallyarrangemangen är en för bra idé – för att förstöras.

Wermlandus nr 8 1978
Det är bara att tacka, Tomas. Det tycks i alla fall inte ha blivit värre. Visst kan vi fortfarande bete oss rätt omoget på lördagkvällen, men riktigt urflippat blir det sällan numera.

Från sjuttitalet berättas det om laget som övertolkade utrustningslistan och tog med sig en tenorsax istället för en något lämpligare klippsax. Samma lag lär även ha mutat lakritssugna funktionärer med salt sill av den mer naturtrogna och betydligt slemmigare varianten. Eftersom det var ett rutinerat lag och alltså inga nybörjarmissar kan vi bara konstatera: kul form av civil rallyolydnad!

Fritt enligt skattmästare Söderlund

Det var Ullsåker och Co som hade knypplat ihop rallyt denna gång. Det är tydligen ett gäng som tycker att man ska hänga med i den tekniska utvecklingen, för om rebus 1 skulle bli hundraprocentigt stringent så skulle den lösas med miniräknare.

Wermlandus nr 8 1978
Utvecklingen går framåt.

Något som under de senaste decennierna samexisterat med RMC i nationshistoriken är limerickar. Detta genom inspektor Arpis och skattmästare Bonnorps (båda med förnamnet Gunnar) hängivenhet. Vid ett dokumenterat tillfälle har RMC kombinerats med denna versform, nämligen ht -80 när heldagsuppgiften bestod i att snickra ihop en begåvad limerick. Här de två bidragen som återgavs i Wermlandus nr 8 1980.

Ett rallyequipage vid Tullen
vill ha tag i kontrollknyckardrullen
som i snöstorm och slask
kunde va en sån task
Vi önskar’n sex fot under mullen.
(Ekipage 29)

Då Ståhl-equipaget kom till Tullen
fann vi att det nog var en full en
som tagit papperen väck
tänk att vara så fräck
han borde få ligga ensam på skullen
(Ekipage 2)
Tja… återigen ett bevis för att all litteratur handlar om antingen död eller erotik.

Bättre att köra åt helvete än att öppna en nödlösning!

Wermlandus nr 5-6 1981
En devis för många rallylag. Vad gör man inte för att behålla stoltheten?

Lunchen avåts hos ”Litterär kvinnosakskvinna i kåta” dvs i Fjällnora.

Wermlandus nr 8 1982

Det där Rally Monte Carl var jätteskoj. Jag åkte i klubbverksbilen, där jag satt längst bak, drack pilsner och tyckte att vi åkte för sakta. Bengt Beergrehn skrek att skrället bara toppade fyrtiofem, och försökte sig på en handbromssladd. Ulrika och Odd tjatade på mig för att jag tänkte som en kratta. Sadleir ville bryta alla nödlösningarna för att sedan kunna åka och köpa hamburgare istället. Klubbmästarinnorna sov.

Anders Ljunggren i Vårhälsningens nationskrönika 1983
Kanske har Anders Douglas Ljunggren med denna välformulerade ljuging bäst av alla uttryckt novisens lättsamma inställning till The Noble Art of Rally Monte Carling.

Efter lunch var det dags att fara ut i skogen igen. Det var kanske många som undrat under dagens lopp varför laget skulle medföra en pinnglass, och efter lunchen kanske frågetecknet var ännu större. Vid sista tidskontrollen kom så äntligen svaret och bedömningen av bäst bevarade glass kunde börja…

Wermlandus nr 6 1985
Genialt, Ussen Uss!

När det glada och framgångsrika gänget Kulla-Gulla arrangerade rallyt för andra gången ht -88 delades ett riktigt roligt sponsorpris ut på sexan. Det var förlaget som ger ut Kulla-Gullaböckerna som bidrog med ett antal böcker om den blondflätade jäntan. Och titlarna visade sig minst sagt vara passande. Eller vad sägs om att vinnarlaget förärades med ”Kulla-Gulla vinner en seger”. Vidare gick ”Kulla-Gulla löser en gåta” till bästa rebuslösare, ”Kulla-Gullas sommarlov” till laget med bäst koll på tiden, ”Kulla-Gulla i skolan” till bästa teoriprovslag, ”Kulla-Gulla på herrgården” till bästa damlag, ”Kulla-Gullas första bal” till bästa nybörjargäng, ”Kulla-Gulla finner sin väg” till Följa John-vinnarna samt ”Kulla-Gulla håller sitt löfte” till nästa läggare.

Har ni tänkt på att det finns en del RMC-ord? Jag tänker då inte på sånt som betecknar speciella rallyföreteelser som plock, dasslock, TK och hirsutist etc., utan på mer allmänna ord. Ärligt talat: var har du hört orden stringent och novis mer än på RMC? Det finns säkert fler exempel.
Ordet stringent har förresten hängt med ett tag. I Wermlandus talas det om stringenta rebusar redan i RMC:s vagga.

Alla arrangörers mardröm är att någon (utomstående) ska göra åverkan på kontrollerna. Det händer ju ibland att pärmar blåser eller ramlar ner, men när det handlar om illvilja finns i RMC-historiken bara ett dokumenterat fall, från ht -90.

Efter ytterligare fibblande hit och dit fick sedan rallyt ett abrupt slut när en tjurig tomtägare plötsligt fick för sig att avlägsna sista kontrollen.

Wermlandus nr 6 1990
Tyvärr blev arrangerande Team Kalle Kanon tvungna att stryka sista sträckan från TK 3 till mål.

Rallymorgnar kan beskrivas på många sätt. Här det mest poetiska jag hittat:

Det var en dimmig lördagsmorgon. I fjärran hördes en simlom avge sitt ensliga läte. Daggtyngda grässtrån trampades ned av taktfasta steg. En folkvandring hade startat. […] Snart var domkyrkoplatsen täckt av rök från spinnande stålradialdäck. […] Alla var glada och dimman löstes sakta upp av solvärmen, avgaser och kroppsutsöndringar.

Annika Jenmalm, Wermlandus nr 5 1992
Smäktande! Visst gör sig RMC bra i romantisk tappning?

Från ht 93 berättas att en medlem i laget Cellma vid inlämnandet på TK1 frågar en funktionär:
– Ska man lägga ner kartan i kuvertet också?

Från Vårhälsningens nationskrönika 1994 samt Wermlandus nr 6 1993
Wermlandusreportern undrar därefter om hon möjligtvis gjorde det ändå… Cellma fick nämligen ett överlägset dasslock det rallyt.

Det kanske omöjligaste företaget i RMC:s historia stod laget Hanz und Hanz för vt -94. Det måste ses som en prestation att de över huvud taget kom till start. Varför? Jo, laget bestod enbart av icke svenskspråkiga medlemmar! Fundera över det en stund. Hur lätt kan rebuslösningar och motiveringar bli?

Om det blev dasslock? Nej, faktiskt inte ens det! Dasslocket tillfaller ju aldrig brytande lag. Hanz und Hanz gav nämligen upp efter lunch, resignerade inför hopplösheten. Våra utländska vänner kunde på så vis ladda upp hela eftermiddagen inför det stora målet – sexan.

Wermlandus nr 4 1994

De basker- och baguetteförsedda pojkarna i lag Trick o lår (alla som åkte ht -94 kommer ihåg dem!) fick bensinstopp med sin franska apgunga. Alla lagmedlemmar blev lite irriterade, alla utom bilens ägare som blev glatt förvånad:
– Bara bensinstopp!

Vårhälsningens nationskrönika 1995

Rallykommittén i Company segertåget berättar om en fantastisk nybörjarmiss i Wermlandus nr 6 -94.

Sämst start fick nog Huven bland molnen, som på frågan om de tillhörde Lödnöslingen svarade ja och därmed kvitterade ut fel startpåse och därtill hörande rebus. Det var ju gaffling på första kontrollen… Fadäsen upptäcktes och laget fick rätt påse men fick behålla rebusen. Det hade slutat lyckligt om Huven… hade lyckats lösa sin rebus, men man drog nödlösningen och fick därför ett styvt jobb att motivera rätt ort med fel rebus.

Apropå Huven bland molnens misslyckade premiärrally. Laget berättar i sin läggartidning RMC-extra (vt -98) om hur riktigt illa dagen faktiskt hade börjat.

Vi startade med en halvfull buss, på grund av att några i laget fortfarande låg och sov. Detta berodde på ett missförstånd i den telefonkedja som skulle se till att alla var vakna och färdiga att ge sig av. Annika ringde till Carola och eftersom det tutade upptaget i luren antog Annika att Carola och hennes syster Linda redan var vakna. Vad Annika då inte visste var att Carola kvällen innan ställt om sin telefon till just Annika, vilket i sin tur ledde till att hon ringde till sig själv. Hemma hos Carola låg det två skånskor och väntade på att väckarklockan och telefon skulle ringa och ge dem klartecken att få stiga upp.

Och väckarklockan?

Bäppel, Bäppel, runt i ring, fattar ingenting!

Bl.a. i Wermlandus nr 3 1996, samt hört på en och annan sexa.
Klassisk slogan häcklande RMC-historiens mest erfarna nybörjarlag. Team Bäppel åkte på 90-talet ett antal rallyn och hade bara ett enda mål – att en dag få lägga. De snubblade på målsnöret flera gånger och gav till slut upp.

Är det månne bara rallyoter som förstår följande betraktelse av hagforsjäntan och dåvarande Wermlandusmedarbetaren Vanja Persson?

En del dagar i livet är mer speciella än andra. Till dessa hör ens födelsedag, första skoldagen, studenten, bröllopsdagen, femtioårsdan och några till. De blandas med årets helger, som också är speciella. Man missar helst inte att fira nyårsafton, valborgsmäss och midsommar. En annan mycket viktig högtidsdag är egentligen två per år. Naturligtvis är det RALLYDAGARNA. […] Denna otroligt spännande och fantastiskt goda krydda i livet är nog nästan viktigare än alla andra dagar tillsammans!

Wermlandus nr 5 1996

Kan inte orden ”nog” och ”nästan” strykas från sista meningen?

P.S. Glömde du inte älgjakten, Vanja?

Mutor, eller ska vi kalla det gåvor, till arrangörslag är vanliga. När Amazonerna la rallyt antydde de i rallyblaskan att Porter kunde vara en sådan lämplig gåva. Terminens dasslocksvinnare – som för övrigt gick under namnet De omutbara – hade ingen lyckad dag. Inte nog med att de helt missade lunchkontrollen, de visade sig också sakna grundläggande dryckeskunskaper när de kom och smorde några funktionärer med ett glas finaste Sandeman’s Invalid. De trodde att Porter var samma sak som Portvin!

Arrangörerna av rallyt ht -96 blev under rättningen något fundersamma när farbröderna i Kroppen hade angivit bokstavskombinationen FULLTSPETT mitt i plocktabellen. Eftersom Fullt spett var ett deltagande lag misstänkte arrangörerna att Kroppen i vredesmod över t ex någon frånåkning plitat ner deras namn. När banan plockades in samma dag upptäcktes dock att det på vägens högra sida i närheten av Gavel satt gula lappar med 25 meters mellanrum, väl synliga, bildande just orden Fullt och spett.

Det lär väl aldrig kunna bevisas, men visst finns det ett misstänkt lag. Särskilt mot beaktande av att Fullt spett vid tillfället lär ha legat näst sist i spåret. Endast Kroppen (som ju med stöd av ålder och pondus gärna tenderar att tänja lite extra på lunchen) var bakom och noterade buset. Självklart blev inte Kroppen straffad för att ha skrivit upp falska plock.

En annan händelse från ht -96 var när King vid gränspolisen uppskattade första gaffeln så mycket att de åkte till båda kontrollerna. När de kom till den andra trodde de att de var vid kontroll nr 2 och anklagade därför rallyläggarna för en allvarlig arrangörsmiss:
”Ni har ju satt ut samma rebuslappar i pärm nr 2 som i pärm nr 1!”

Från rallyt ht -97 berättas om ett minibussmöte i en vägkorsning i Bortre Skogen. Det var Hirsutister och Bäpplar som konfronterades. En i det håriga laget gick ut till den andra bussen och hävdade bestämt att
”alla håll är fel håll, för det var ett W på den vägen och det gäller ju inte, så vi vände.”

Håll med om att falska plock ibland får oanad effekt!

Vårhälsningens nationskrönika 1997

Ett av den moderna RMC-erans mer framgångsrika lag drabbades vt -99 av att bussens spolarvätska läckte. De fick efter lunch uppsöka en mack i Järlåsatrakten. Stoppet drog ut på tiden och i laget började man oroa sig för att bli rejält akterseglade. Plötsligt fick en dalsländsk grabb i bussen upp hoppet då han såg en bekant figur komma lufsande mellan bensinpump och stationshus:

– Men titta där går ju en i Kroppen… eller är det en vanlig raggare?

Det var en vanlig raggare, en medelålders medlem av lokalbefolkningen, kanske något orakad, vardagligt klädd, och sannolikt utan juridisk examen. Det blev ett gott skratt som under eftermiddagen hjälpte laget att köra ifatt både tid och motståndare och inhösta sin tredje raka seger.

Aldrig har nog räggelredaktörn sett något i RMC-rullorna som andats så mycket nybörjare som en liten passus i Gladpacks läggarblaska ”Plast Magazine” (ht -99). En flicka i laget, låt oss kalla henne Sara, berättar om sin uppgift i jungfrurallyt, då laget för övrigt bar det dasslocksklingande namnet Åke Wilse.

”Jag ansvarade för miniräknaren och någon slags tid, idealtid eller vad det hette.”

Något RMC-unikt inträffade hösten år 2000. I samband med ett väpnat rån i Alunda ringde ortsbor polisen då de såg ”konstiga och maskerade människor i en vit minibuss”. I själva verket var det rallylaget Face The Space, som vanligt kostymerade i allsköns rymddräkter. Polisen ryckte ut och hade förmodligen begått tjänstefel om de inte stoppat det suspekta rymdskeppet. Hur lång tid det tog innan ordningsmakten insåg hur fel ute man var framgår inte av källan (Vårhälsningen 2001), men RMC:s rymdhjältar släpptes utan att behöva ta till någon laserstrid.

Face The Space själva, vackert oefterhärmliga, beskriver händelsen så här i sin läggartidning ”Konfrontera rymden” (vt -01).

Vad brydde vi oss om att skeppets galjonsalien skändats av de bråkiga Bengtar som forsade fram teatraliskt genom galaxer, eller att dubloiderna från G efter alltför många galaktiska gurgelbrännare gått över styr och lurat i de fredliga böndena i Upplandsnebulosan att vi var ett gäng rymdrånare av värsta sort.

Med nyvunnet självförtroende och en purjolök under vindrutetorkaren körde vi vidare på vår rallyväg.

Wermlandus nr 3 2001
Dagens rallylag har fått nåt nytt att bita i…

Hösten -01 lyckades arrangörerna med en fantastisk tajming. Under datumet för rallyt hade det nämligen i stora delar av Europa utlysts ”en bilfri dag”. Uppsala var en av städerna som deltog i projektet och hade därför spärrat av hela innerstaden för biltrafik till klockan 18. Innanför avspärrningen låg bl a Värmlands nation där målgången som vanligt skulle ske. Imponerande av arrangörerna – vilka f.ö. lystrade till namnet Platta i Matta och hade en bilåkarvänlig Gasen-i-botten-profil – var dock att de lyckats få dispens för rallyts räkning. På så vis kunde 22 rallyekipage lugnt åka förbi avspärrningarna mellan klockan 17 och 18, alltmedan övrig biltrafik i Paris, Rom, London och Uppsala stod stilla.

En härlig nybörjargroda rapporteras från hösten -01. Laget Kon hoppar i hagen hade stolta och karska lyckats lösa första rebusen. Ett bra tag senare ringer det i arrangörstelefonen.
– Hej, vi har åkt omkring i Svia i en timme och letat efter pärmen, rivit nödlösningen och ledningen (som hörde till rebus 4)… vad ska vi göra?
– Har ni kollat lägesanvisningen ordentligt?
– Vadå för nått?

Berättat på arrangerande Platta i Mattas hemsida

Bengtsforsteaterns avancerade filmvisning vt -02 måste vara ett av de häftigare inslagen i RMC-sexans historia. Inte minst bejublat blev det när den välkände sportkommentatorn Lasse Kinch blottade sin nuna på duken för att prata rally med pojkarna.

Lagnamn är ett kapitel för sig med mycket historia och tradition men idag kan man heta allt mellan Face the Space och Moder Jord.

Fyndig formulering på Fetgängets hemsida, ht -02

På utrustninglistan rallyt ht -02 stod att UNT med rallydagens datum skulle medtas. Här luktade annonsrebus, tänkte dubbelG, och planerade ett roligt rallybus.

När så rallydagens tidning kom visade det sig mycket riktigt att läggarna Fetgänget hade satt in en småannons på ”Fyrismarknad”. Det blev dock förvirrande i flera bussar när det i samma tidning fanns en betydligt större annons och på ordinarie annonsplats: ”Rebuslösning RMC: Ekeby” följt av ett telefonnummer. Detta nummer gick till en Gôssegôbbsmobil, som räknade samtalen till mellan 20 och 30. Ingen av annonserna hade förstås någon avsändare, men en sak är säker: något Ekeby skulle man inte åka till.

Efter att ha tolkat tjuren och de två kossorna på rebusen till tjur+kor = kyrkor kom vi rätt, dock undrar vi fortfarande över hur denna lysande motivering kunde ge 20 prickar.

Wermlandus nr 4 2003
Bengtsforsteatern hade en alldeles egen lösning på en rebus som vållade flera lag huvudbry vt -03. De två kossorna sa ”Mu” vilket naturligtvis skulle leda tankarna vidare till ett medföljt korsord (kors ord). Frågan är hur Bengtsforsteatern kunde komma rätt över huvud taget.

På rallymorgonen vt -03 fick alla RMC-åkare en mindre chock. Ett helt okänt lag tycktes nämligen komma till start i den seedade delen av fältet. För nog tog det ett tag innan man fattade att det faktiskt var gamla Face The Space som brutit mot sin trogna rallyimage och blivit helt oigenkännliga i vanlig civil klädsel. De hade gett sig själva sovmorgon, lämnat smink och rymddräkter hemma och tydligt förklarat på sina ryggar att FTS den här gången stod för ”Fuck The Space”. Lite till mans undrade väl rallyfolket om aliendräkterna var borta för evigt, men nejdå, nästa rally syntes åter Darth Vader, Space Gay, Prinsessan Leia och allt vad de nu heter. Hur det blir i framtiden står väl skrivet i stjärnorna.

Rallyt ht -04 gjorde dubbelG något som många genom åren har pratat om men alltid slagit ifrån sig därför att det bara är för galet, ogenomförbart, absurt, korkat… de åkte rallyt i en fullstor landsvägsbuss med hyrd chaufför. Tolv åkande lagmedlemmar torde vara rekord, men ändå hade de gott om plats. Kul tilltag! En engångsgrej, har det viskats från insatt gôbbhåll till RMC-sidan. Kanske är dubbelG:arna sugna på att förbättra sin bästa placering som kom just det rallyt – en imponerande sjundeplats trots det otympliga fordonet.

Samma rally fanns ett okänt nybörjarlag, MiB, anmält. Dock saknades de vice mästarna Bengtsforsteatern, vars medlemmar kommit med allsköns märkliga orsaker till frånvaron. Att MiB var identiskt med Bengtsforsteatern avslöjades innan rallyt av ärkerivalerna Amazonerna. Dessa blev för övrigt säkra på sin sak när en representant för det gåtfulla laget på rallymorgonen hämtade ut startpåsen inkognito, FTS-likt maskerad till oigenkännlighet. Lagbussen var placerad på annat håll.

På RMC #81, vt -05, bestod sträcka tre av att man skulle leta reda på Birger Schlug, en person med miljöpartistisk framtoning och allt annat än en äkta antikärnkraftsmotståndare, vilket gärna läggarna (Strålande, Stefan!) kallade sig. De flesta trodde dock att de hittade Birger Schlug tidigare än de gjorde, då en stackars medlem av lokalbefolkningen nånstans mellan Björklinge och Jumkil uppträdde på ett så avvikande sätt att man i rallybussarna var överens om att det var en av läggarna anlitad skådespelare… Denne förvirrade man antastades av ett stort antal lag i sitt hem. Han blev snabbt känd av deltagarna i RMC #81 som ”Den falske Schlugen”.

På RMC #82, ht -05, blev ett lag diskat för första gången i historien. Det var ett nybörjargäng som inte förstod att riktigt fusk är något tabubelagt i RMC. I närheten av Järlåsa rev de ner en kontroll. I enlighet med regelverket diskades laget (heder åt arrangören!). Trots allt kanske de slapp evig vanära eftersom de var ångerfulla och på sexan smorde drabbade lag och arrangören med Gôtt. Det uppskattades av en rätt förlåtande rallypöbel. Så visst är de välkomna tillbaka till RMC, men bör i så fall likt Anckarströms ättlingar byta namn.

På sexan samma rally hamnade en av RMC-sidans redaktörer bredvid en Sömntuta. När resultatlistan började presenteras tog denne redaktör i vanlig ordning fram papper och penna, av plikt och intresse. Dialogen blev följande:
– Men… inte ska du väl ändå skriva ner resultaten??, utbrast den föga intresserade Sömntutan.
– Öh, jo, det hade jag tänkt. Det är alltid spännande och kul.
– Men det behöver du inte vet du, för det finns en hemsida där alla resultat läggs upp. Du kan kolla där imorgon.
– Ja, men det är jag som lägger ut resultaten där…

End of discussion.