En utförlig historik

Inför det 75:e rallyt skrev Dag Nyholm och Nils Warmland en RMC-historik som infördes i Wermlandus nr 1 och 2 2002. Här följer en version som senast uppdaterades den 3 mars 2009.

Nej, inte insåg Carl Borgenstierna vilken tradition han startade när han föreslog att värmlänningarna skulle ut i skogen och åka bil. Året var 1965 och mycket har hänt, men fortfarande engagerar tillställningen ett par hundra personer varje termin.

Tänk ett tag på 50- och 60-talens folkhemsschablon där bilen står som symbol för frigörelse. Familjeidylliskt packar hemmafrun ner picknickkorgen i PV:n, barnen intar baksätet och den stolte fadern rattar iväg ut på landet, bort från stress och press. Bilen var inte nödvändigtvis en nyttopryl.

Det var då, när bilen blivit allmän men före miljödebatten, som man började tävla med bilar utan att köra fort. Så kallade rebusrallyn blev vanliga, tipspromenader till bils, en kombination av frihet och hjärngymnastik. Och studenterna hängde på. Första Uppsalanation var troligen Stockholms som med sitt rally SNAK (Stockholms Nations AutomobilKlubb) kom att spegla bilens förekomst i storstaden.

I mitten av 60-talet gick så snacket på Värmlands: borde inte vi också? Förste kurator Carl Borgenstierna hade provat SNAK och blivit biten. Tillsammans med andre kurator Peter Ander, den internationella sekreteraren Bernhard Huitfeldt och brodern Johan Borgenstierna utgjorde han premiärupplagans kärntrupp. Frågan var bara vad rallyt skulle heta. I en Wermlandusintervju berättar Carl Borgenstierna hur namnfrågan kom upp:1

– Vi tre grabbar satt och gaggade en kväll över någon öl när Peter Ander kläcker Rally Monte Carl. ”Nej, för helvete det går inte” sa jag, men jag fick ge mej till slut.

Namnets anspelning är uppenbar och måste sättas in i sitt tidsmässiga sammanhang. På 60-talet hade biltävlingar ett större allmänintresse än idag, inte minst rallysporten med svenska framgångar bl a i det uppmärksammade Monte Carlo-rallyt.

Att använda bilen i leken kom att ifrågasättas mer under 70-talet med oljekris och ett nyväckt miljömedvetande. Men studentkretsar är ofta rätt konservativa och bevarar hellre än förkastar. Ja, även för tidens radikaler blev Rally Monte Carl en välkommen tradition; drastiskt uttryckt sket de i vårbalen, men det där återkommande bilrallyt var ju rätt kul… Vi kör i år igen!

Ända sedan starten våren -65 har RMC anordnats varje termin. Det är en unik och disciplinerad svit i nationernas moderna historik – knappast något rebusrally har blivit så självklart som Värmlands, och idag är det också det största sett till antalet deltagare. Tidigt etablerades rallyt som nationsevenemang, precis som dess namn. Redan inför det andra rallyt hösten -65 står det att läsa ”Bilrally med sexa efter” i Wermlandus stående termins-kalendarium.2 Terminen därpå stod det ”Rally Monte Carl”.3

Värmlandsrallyt lyckades också profilera sig gentemot SNAK och andra framväxande nationsrallyn. Den perfekta balansen mellan allvar och lek blev RMC:s signum, och är det fortfarande. Naturligtvis dominerar leken, men värmländska rallyveteraner vittnar om hur exempelvis SNAK var för oseriöst, spexigt och utan egentliga tävlingsinslag. Ulla Henbro, med närmre 40 RMC och några andra nationsrallyn på meritlistan, beskriver det värmländska rallyt som strikt och ordentligt. Skattmästare Dag Söderlund är av samma uppfattning. Några nationer har alltid haft s k temarallyn. Idag går det att skönja en tendens i den riktningen även för RMC (vilda västern, skogen, Dalarna, hångel), men inte i samma utsträckning med påbjuden maskerad och annat. Troligen kommer rallyts grundkaraktär aldrig att kunna konkurreras ut av renodlade temarallyn.

På 60- och 70-talen var det för övrigt vanligt med deltagande över nationsgränserna; idag förekommer det sällan. I RMC:s vagga delades pris till bästa Värmlandsekipage ut. Gamle 2Q Richard Harlings lag lyckades hösten -73 få jumbopriset Dasslocket utan att komma sist – det räckte att bli sämst av värmlänningarna!

Reglerna för RMC är koncisa men ganska komplicerade för oinvigda. Inför varje rally ges en regelbok ut. Från början bestod den av ett A4-ark med maskinskrivna regler. Med åren har mer information tillkommit, formatet blev mer likt en tidning och hösten -88 döptes den till RMC-nytt. Namnet har under senare år varierat, troligen pga. läggarnas önskan att tillföra traditionerna något innovativt. Även själva rallyt utvecklas med små ändringar i regelverk och vanor varje år. Sådant som ter sig naturligt för dagens rallyåkare har alltså inte varit givet i tidernas begynnelse. Här några exempel:

  1. Första rallystart var på 60-talet kl 8.00. Länge höll man sedan fast vid 7.00. I takt med rallyts successiva växande har det de senaste tio åren kommit att bli 6.00. Troligtvis gick starten från Söderbommen de första rallyna.4
  2. Rallyts målgång har i regel inte varit på Värmlands nation. Det är en relativt modern praxis.5 Våren 2004 satte dubbelG griller i huvudena, inte minst på rutinerade lag, genom att ha sitt rallys målgång vid en bensinmack in the middle of skogen.
  3. Söndagsrallyn har förekommit men lördagar har varit den klart vanligaste RMC-dagen.
  4. Avståndet fågelvägen mellan två kontroller har inte alltid varit 20 km. Tidigare var det 15.6 På slutet av 80-talet hade man också en gräns på 16 km.7
  5. Dagens tre tidskontroller motsvarades tidigare av en enda. Den kallades pauskontroll.1
  6. Gafflingen uppfanns 1981.8
  7. Plock har alltid funnits, men från början skulle plockbokstäverna bilda ord. Ganska goda möjligheter att lista ut missade plock således.1
  8. Rebuslapparnas lägesangivelser fanns inte från början. Då gällde det att åka till ortnamnets vägskylt.1
  9. Arrangörerna hösten -85 hävdar att det då mutades för första gången.9Säkerligen hade det skett tidigare, även om mutinstitutionen i RMC aldrig varit särskilt utvecklad.
  10. Det inofficiella bruket att dra lott om nödlösningsöppnande har uppstått efterhand.10

Flera saker har emellertid följt med regelverket ända från början. Ett par exempel är att idealtid beräknas, och att man alltid räknat prickar och inte poäng.

En annan kuriös information är att det tidigaste vårrallyt gick 1967 då man körde redan den 26 februari. Inget vårrally har gått senare än 12 maj (1968). Höstens rallyn har legat mellan 11 september (2004) och 8 november (1970).

RMC kan ses som nationens största evenemang. Runt 300 personer deltar årligen i två tillställningar, ett antal som kanske har ökat något men i stort tycks ha varit konstant genom åren. Skillnaden är att idag fördelas deltagarna på cirka 8 personer i 20 minibussar medan det för trettio år sedan snarare var 5 personer i 30 personbilar. I sammanhanget kan nämnas att rekordet i antal lag är från jubileumsrallyt hösten -89 då 37 fordon kom till start. I snitt har 23,4 lag startat per rally.

Antalet deltagande lag kan ses som ett mått på rallyts anseende och etablering. Ett annat sätt att mäta det är nationstidningens rallybevakning. Generellt har RMC:s status varit hög, även om det går att se en viss nedgång i början på 70-talet samt under hela 80-talet fram till tidigt 90-tal. Undantaget var förstås det femtionde rallyt, hösten -89. Det framstår i historien som Rallyt med stort R, mycket tack vare arrangörernaBaljåsens MK. Från och med mitten av 90-talet tycks en ny entusiastisk rally-generation ha växt fram.

I början på 70-talet deltog en minibuss, eller Folkvagnsbuss, första gången. Idag ser man sällan mer än ett par personbilar per rally. Detta har också påverkat rallyts karaktär. På de öppna upplandsslätterna syns vita minibussar vilket leder till mycket spontan-följa John. Förr var fordonen mer anonyma och smälte bättre in i den allmänna trafikmiljön. Hösten -04 deltog dubbelG med en fullstor landsvägsbuss, hyrd med chaufför och allt. Tolv personer åkte i laget, inklusive den RMC-debuterande yrkeschauffören Pia, som enligt uppgift hittade två fotoplock. Tolv personer i samma lag lär vara rekord.

Rallyvägens sträckning har varierat beroende på vilken karta som använts. Nu är det ”Blå kartan” som gäller, huvudsakligen Norrtälje- och Västeråsdelen, samt norra Stockholm. Banans längd var ca 12 mil första RMC och är nu för tiden ca 20 mil.11 Det sannolikt längsta rallyt i historien las våren -97 av Heta Svea: ca 30 mil, som för dasslockslaget Hybris gör ont innebar över 40 mil pga. grov felåkning.12

Under 2001 tog författarna av denna artikel initiativet till en officiell RMC-sida på internet. I den samlas all möjlig kuriosa som resultat, foton, bibliografi, länkar etc. Här finns också en hel del av rallyts alla dråpligheter presenterade: vad sägs om laget som idel bestod av icke svenskspråkiga medlemmar?13 Eller dasslockslaget som ville lämna in kartan i kuvertet vid TK 1? Ett annat jumbolag trodde att Porter var samma sak som portvin så det resulterade i fel muta…

Sammanställningen på internet är inte den första ansatsen till att kartlägga det värmländska nationsrallyt. Thomas Nordlövs kompendium ”Rallyåkandets konster och knep” från 80-talet är inte bara en allmän beskrivning av rallyt. Den innehåller också tips och idéer ur den rutinerades synvinkel. Det mesta är tillämpbart än idag. Betoningen ligger på rebuslösandet, stilen är lätt kåserande men ändå inte utan en vetenskaplig touch.

Det finns många Rally Monte Carl-åkare med ett imponerande antal starter. RMC:s absoluta gammelräv Lasse Bodin toppar ligan. Av de 50 första rallyna åkte han 49, alltid iförd samma keps. När han våren -88 tvingades avstå rallyt pga. utlandsjobb företräddes han i laget av kepsen. Efter våren -91 har han åkt mer sporadiskt, men fortfarande syns han i skogarna när Di Gamle luftar sin erfarna rallybuss. När Lasse Bodin hösten 2001 deltog i rally nummer 74 var det i runda slängar hans 60:e. På sexan var karln så medaljtyngd att han blev plattfot.

Lasse Bodin har åkt under några olika lagnamn i sin karriär. Det ekipage som åkt flest rallyn under samma namn är troligen Kroppen (tidigare Överkroppen ochUnderkroppen), som begick sitt 25:e RMC våren -96.14 Kroppens sista rally var våren 2001 vilket innebär att de åkte 35 RMC. Av dagens aktiva lag är Gladpack det mest rutinerade. En allmän brasklapp vad gäller deltagande och resultat är här på sin plats: antalet tillgängliga resultatlistor är begränsat. Ändå vill vi beröra RMC:s tävlingsmoment. Det är fascinerande att det faktiskt kan bli knäpptyst på sexan när någon spännande placering med antal prickar ska kungöras – trots den okoncentration som borde råda efter tolv timmars tänkande och tre timmars drinkande. Kanske är det detta som gör rallyt akademiskt, eller är det en basal mänsklig tävlingsinstinkt som inte går att hålla tillbaka när våra mentala farthinder passerats? När gamla resultatlistor sammanställs kan tanken på att hitta det mest framgångsrika ekipaget inte undvikas, åtminstone inte för sådana rallyoter som lämnat vägspärrarna i Jante bakom sig. Det lag som kan tituleras tidernas bästa ekipage är Amazonerna. På hemsidan finns en medaljliga och en maratontabell beräknade efter prispalls- respektive topp 6-placeringar, ungefär som i OS. Medaljligan toppas av Amazonerna med tio segrar,Boström har fem. Amazonerna har flest medaljer, 18 stycken, och leder maratontabellen före Ussen Uss. Amazonerna har 22 topp 6-placeringar, Flåklypahar 19. Det mest prestigefyllda delmomentet är rebuslösandet. Amazonerna har vunnit rebuslösarpriset sex gånger, Dale Cooper, Flåklypa och TeamDisträ fyra.

Något som utvecklats med rallyt är priserna. RMC:s prisbord har alltid varit väl tilltaget, framförallt från mitten av 70-talet. Ibland tycks det ha gällt att bräcka föregående arrangör, och sponsraggningen har vid vissa rallyn varit enorm. Det första tillfället som sponsorer tackades av arrangörerna i nationstidningen var våren -75,15 något som därefter varit regelmässigt. Vid en titt på sponsorlistorna upptäcker man en del speciella donatorer och priser. Några gånger har hela kommuner (Karlstad och Sunne, kanske fler) lämnat ett bidrag, smyckeaffären Darkvell ställde hösten -98 upp med presentkort på en piercing och i samma rally skänktes en bibel i vilken ärkebiskop KG Hammar skrivit ”Till ledning i livets rebus! PAX!”

Mellan 1997 och 2005 var Wermlandskällarn något av rallyts huvudsponsor.


Det finns också en del att berätta om utmärkelser och vandringspriser. Ett antal troféer har genom åren vandrat runt bland vinnarlagen. Den nuvarande tennskålen med tillhörande slev skänktes av Erik Elinder 1991. Det kanske mest klassiska av vandringspriserna är det s k Dasslocket, som blivit en självklar utmärkelse till sämst placerade, ”dassigaste ekipage”. Enligt uppgift skänktes det till första rallyt av dåvarande barmästaren.1 Dasslocket har en historia lik Mona-Lisas; det har varit borta vid flera tillfällen men alltid dykt upp igen.

Utöver vinnar- och jumbopriserna har ett antal skilda utmärkelser delats ut. De livs-kraftigare har varit det prestigefyllda Bästa rebuslösarpriset, Följa John-priset samt det på 90-talet instiftade Smörpriset. Övriga priser, eller omnämnanden, som märks i den värmländska rallyhistorien är förutom de rimliga Bästa plock, Tidspriset, Bäst på teoretiska prov och Bäst på praktiska prov även Bäste värmlänning,Champagnepriset, Bästa debutekipage, Grinigaste ekipage, Roligaste ekipage,Bästa rebusläsare (!), Specialpris till sämst motiverade rebus samt det sentida Hur orkar dom?-priset. Därtill en utmärkelse som levde kvar förvånansvärt länge, nämligen priset till Bästa damekipage. Det skvallrar om hur männen dominerade inte bara i nationslivet utan också på rallybanan, men det säger också en del om samhället. Sista gången ett lag kallades bästa damlag i prislistan var så sent som hösten -88 då Four little ponnies kom på 13:e plats av 18.

Följa John-priset har förresten inte alltid som idag tilldelats lag efter godtycke och påtryckningar. Förr räknades det ut. Formeln löd: antalet motiveringsprickar dividerat med antalet brutna nödlösningar. Ju högre siffra (eller ju större tal som divideras med noll) desto mer anses laget ha följt John. Kan kanske vara något att återgå till.

En speciell ära tillfaller de som får arrangera nästa rally. Reglerna för vilket lag som ska bli nästa rallyläggare har skiftat och inte alltid varit okomplicerade. Den senare tidens ordning har emellertid varit tydlig: det lag som placerar sig bäst utan att tidigare ha lagt rallyt blir nästa termins arrangör. Våren 2003 fanns en reservation som sa att minst hälften av lagens medlemmar måste ha lagt rally för att laget skulle vara läggarimmunt. Flera andra nationsrallyn tillämpar den för värmlänningar märkliga principen att vinnarna lägger nästa rally. Bortsett från de första rallyna har RMC:s regelverk aldrig varit sådant, och därför har bara ett par lag lagt mer än ett rally. Risken är ju annars stor att arrangörskapet vandrar runt bland en liten klick duktiga lag. Det skulle säkert ta död på både intresse och mångfald.

Lagens karakteristika har ändrats genom åren. I början döptes lagen efter frontfigurens efternamn, ofta med det eleganta prefixet Ekipage. I den successiva anglifieringen av svenskan ersattes Ekipage av Team på 80-talet, samtidigt som efternamnen byttes ut mot roliga och fyndiga namn. De rena efternamnsnamnen försvann helt i början på 90-talet, men för övrigt kan rallylag idag heta vad som helst. Bland mer uppseendeväckande namn märks De sadistiska nudisternas opiumhelvete, Jesus Racing Team (nationens teologgrupps lag), KDCRS (Kongelig Dansk Carlsberg Rallye Selskab), Lödnöslingen och Rebuss. Med tiden har lagens attribut och image utvecklats, t ex jackor, smink, kampsånger och allmän profil. I det avseendet förefaller 80-talslaget Kulla-Gulla ha varit banbrytande. Deras gyllene flätor kan dock te sig bleka jämfört med vår tids mest färgstarka lag Face the Space.

RMC:s kärna är rebusarna. En tendens har varit att de blivit mer och mer avancerade – en utveckling som inte välkomnats av rävarna från rallyts barndom. Omdömena är samstämmiga: visst ska det finnas långa och komplicerade hjälpmedelsrebusar, men de bör inte tränga undan de geniala snilleblixtarna, associationsrebusarna med en minuts lösningstid. Det är dem man minns! Kan vara något för kommande läggare att tänka på.

Kanske ska man se krångliga rebusar som ett naturligt led i att RMC-arrangemanget överlag blivit allt större och mer komplext. Till detta hör naturligtvis den nya teknikens inträde i samhället. Mobiltelefoner har ändrat rallyts karaktär. Rallyfordon är inte längre isolerade öar i den uppländska skogen, och åtminstone i teorin – om än knappast i praktiken – finns nu möjligheten att använda extern hjälp vid t ex rebuslösning. Man insåg också att det inte skulle gå att förbjuda mobiltelefoner, som numera är påbjudna i utrustningslistan. Mer tvivelaktigt är datorns intrång. Ehuru ovisst ryktas det om lag som använt avancerad navigeringsteknik, en utveckling som knappast någon välkomnar. Våren -01 förbjöds datorn och har därefter (med ett undantag) varit borta. Om den allmänna rallyopinionen får råda kommer den aldrig tillbaka. RMC-åkare är överens om att det är hjärnan som ska aktiveras, inte datorn.

I utforskandet av RMC-historien har dock den nya tekniken varit till stor hjälp. Internet är en perfekt lagringsplats för dammiga resultat och fotoalbum. Även för läggarna har nätet blivit ett naturligt forum. Första lag att publicera RMC-nytt och annan information digitalt var Heta Svea våren -97.

Till slut: sexan! Om inte alkohol intagits under själva rallyt – vilket inte sker nämnvärt idag, något mer på 70-talet – släpper värmlänningen loss ordentligt på RMC-sexan. Räven Thomas Nordlöv håller det för troligt att sexan är den nationsfesten där cl per capita är störst. En Wermlandusreporter har kallat sexan ”det mest obeskrivliga av alla Värmlands nations utskänkningstillfällen”.16 En annan rallykrönikör beskriver sexans stökighet som en tradition: ”Stimmigt, bökigt och slafsigt ska det vara. Stringensen i rebusarna ska ältas fram och tillbaka och högt och ljudligt ifrågasättas…”17 Och inte är det särskilt märkligt att stämningen blir något hätsk och berusad när 200 personer andas ut efter tolv timmar av mental och fysisk anspänning. Problemet uppstår när det ballar ur, vilket inte var ovanligt förr och bl a ledde till arga insändare i nationstidningen.18

Trötthet, tävlingshets och okoncentration låter ju som en gynnsam grogrund för olyckor, dessutom i kombination med dåliga vägar. Tack och lov – och det är väl det viktigaste av allt – har dock inga allvarliga trafikincidenter inträffat i rallyts historia. Småsaker bara, vilket måste ses som naturligt med tanke på att körda RMC-mil är över 44 000 (räknat på 500 mil/rally). Populära jämförelser när det handlar om sträckor brukar vara antal varv runt jorden. Och visst är det lite imponerande att RMC-bilar alltsedan Carl Borgenstiernas geniala initiativ 1965 tillsammans åkt tio varv runt ekvatorn!

 

Dag Nyholm och Nils Warmland
Fotnoter: se följande nummer av Wermlandus:
1 1/94, 2 6/65, 3 2/66, 4 4/85, 5 5/77 och 5-6/79, 6 5/77, 7 4/88, 8 5-6/81, 9 6/85, 10 6/89,11 2/90, 12 4/97, 13 4/94, 14 6/95, 15 4/75, 16 2/81, 17 7/76, 18 8/78

Källor: RMC:s officiella hemsida, Wermlandusartiklar, Vårhälsningar, Värmlands nations arkiv samt intervjuer med diverse rallyrävar.

[previous] [next]