Skrivet i juni 2002Vid granskandet av utrustningslistorna framkommer en del intressanta saker. Här följer en spontan och högst ovetenskaplig sammanställning under fem rubriker. Det spänner 23 år mellan den första (vt -79) och den sista (vt -02) utrustningslistan. AllmäntEn tendens är att utrustningslistorna blivit mer och mer specificerade. På 60- och 70-talet kunde det stå ”uppslagsböcker”, ”tidtabeller” och ”kunskaper om uppländsk flora”, varvid rallylagen kunde ta med lite vad de ville. Även om man jämför med andra nationsrallyn idag tycks RMC-åkaren ha högre krav på mer detaljerad information i utrustningslistan. Det finns till och med en antydan till övertydlighet i dagens utrustningslistor – det som har hetat ”mobiltelefon” heter nu ”mobiltelefon med laddat batteri” etc. Allt för att arrangörerna ska ha sina ryggar fria, kan man tänka. Ännu har dock inte formuleringen ”fungerande fordon” funnits med. Förr var också klichéartade abstraktioner av typen ”Glatt humör” mycket vanligare än idag. Samma sak även här om man jämför med andra nationsrallyn i modern tid. Det är inte ovanligt att rallyåkaren på Upplands eller Kalmar ombeds ta med ”gott minne” eller ”skön stämning” i utrustningsväskan. Är månne värmlänningen för humorlös för sådana lustifikationer? Eller söker han rallyts glädje i helt andra dimensioner? Nu kan det ändå finnas en viss lättsamhet även i RMC:s utrustningslistor. På senare tid har t ex arrangörerna ålagt lagen att medföra ”rallylag”. Det torde vara svårt att bryta mot den uppmaningen! Det bästa exemplet på skojfriskhet är från jubileumsrallyt (nr 50) hösten -89. Det måste vara svårt att överträffa följande göteborgska formuleringar från arrangörerna Baljåsens MK.
SamhällsutvecklingNär man tittar på utrustningslistorna kan man se en hel del av samhällelig och framför allt teknisk utveckling. I den första listan vi har granskat, som är från sent 70-tal, står till exempel ”räknesticka” med som ett alternativ till miniräknare. I RMC:s barndom på 60- och 70-talen var naturligtvis den klassiska räknestickan ett självklart hjälpmedel i bilarna, lika naturligt som vi ser dagens miniräknare. Mobiltelefoner är en utrustningsdel som kommit att ändra rallyts karaktär. Precis som i samhället för övrigt har mobilen på väldigt kort tid etablerat sig i minibussen, och förmodligen kommer den alltid att vara påbjuden. Första gången mobilen fanns med i utrustningslistan var våren -98 (Huven Bland Molnen). Tanken med mobiltelefoner är förstås att deltagarna under rallyt ska kunna kommunicera, främst med arrangörerna. I det avseendet har mobilen ersatttelefonkortet, som i sin tur ersatte småmynt/telefonpengar. Telefonkortets medverkan i RMC mellan -93 och -97 säger därför en del om samhället; före -93 fanns inte telefonkort, och efter -97 har de fått ringa betydelse. Det skulle vara fint att här kunna konstatera att cd-skivan har ersatt den klassiska vinylvarianten. Dock finns inte ett enda exempel från tiden före cd-skivan att man över huvud taget skulle ta med sig skivor. Det är möjligt att det har skett vid enstaka tillfällen ändå, men knappast så relativt ofta som de senaste tio åren. Till viss del kan detta vara en specifik RMC-trend (se den rubriken), men det skvallrar samtidigt om att de moderna skivorna är lätta att bära och tar liten plats. Att miljövänligt toalettpapper länge var standard är en bra spegling av samhället. Värmlands profilerade sig också under denna tid som en miljönation. I stort sett under alla rallyn på 80- och 90-talet som toapapper fanns med på utrustningslistan stod det ”oblekt” eller ”miljövänligt”. Rebellerna i sammanhanget var läggarna vt -91 (Stollarna) som anmodade deltagarna att ta med ”Toapapper, klorblekt, dubbelt”. På de senaste toapappersrallyna har i regel ingen miljöfrämjande restriktion funnits med. Postnummerkatalogen har försvunnit från utrustningslistan, efter att under hela 80-talet och fram till mitten av 90-talet varit så gott som standard. Den typen av kataloger har ju ersatts av internet och trycks rimligen inte i samma upplagor längre. Om man så vill: postnummerkataloger är inte längre självklara inslag i det svenska folkhemmet. Frågan är när den än mer rotade telefonkatalogen möter samma öde. När det handlar om RMC finns ju även en annan sak att tänka på – telefonkatalogen är ju faktiskt rätt så rebusvänlig. RMC-trenderAtt utrustningslistorna idag skiljer sig från förr behöver inte bero på samhällsutvecklingen. Det kan också handla om rent och skärt RMC-mode. Samhällsutvecklingen innebär strukturomvandlingar, där vissa saker utgallrats för att aldrig komma igen (räknestickor, telefonkort). De specifika RMC-trenderna handlar om något annat – till stor del gör arrangörerna som de närmast föregående läggarna, man upptäcker att ”det var en bra grej att ha med på rallyt”. Det är mode, men också rallyutveckling. De saker som idag är hopplöst ute beroende på denna ”RMC-konjunktur” har goda möjligheter att komma tillbaka. Drycker/flaskor/burkar är ett sådant exempel. Det är ett tydligt 80-talsfenomen. Det gäller även mat/matprodukter i stort, och då handlar det alltså inte om matsäck. Innan Bengtsforspojkarnas purjolök vt -02 gick det faktiskt 22 rallyn utan att någon enstaka matingrediens anbefalldes (undantaget godis och chips). Tidigare ska man ha tagit med sig t ex 3 dl grädde, en pinnglass, råa ägg, tropiska frukter, 1 kg potatis… Angående den obligatoriska matsäcken kan förresten nämnas att förr angavs det ofta på utrustningslistan att grillmöjligheter fanns. Vid ett par rallyn stod uttryckligen att man skulle ha med sig ”matsäck med grillbart”. Något som tycks ha kommit för att stanna är ordningen att de deltagande lagen själva står för tilltugget på kvällens fördrink. Det var SPÖA! som började med det vt -94, och det har med få undantag varit regel sedan dess. Noterbart är att det har gått inflation ichipspåsarna – 200-gramspåsarna har ersatts av 300-grams. En annan uthärdande innovation är bruket att lägga pengar i deposition för att få utkartan. Det prövades under ett rally i mitten på 80-talet men fick då inget fäste. Från mitten av 90-talet har det funnits med varje gång. En gissning är att behovet uppstod på s.k. förekommen anledning – månne fanns det bland deltagarna personer med tvivelaktig vandel som av purt rallyintresse råkade glömma att återlämna de dyra kartbladen. ”Klocka” står numera aldrig på utrustningslistan, trots att det är lika nödvändigt som t ex miniräknare. Med tanke på att klocka inte har stått på de senaste 31 rallynas utrustningslistor måste det anses tillhöra dagens rallykonvention att inte skriva ut det. Det är väl så självklart. Med kompassen är det nästan samma sak. Den är visserligen umbärlig men kan ändå vara bra att ha. Därför får man anta att varje ansvarskännande kartläsare tar med den i vilket fall. Anbefalld var den på en del 80-talsrallyn och tidigare. Aldrig efter vt-88. Kuponger och övrigt material kring tips, lotto och trav var mycket vanliga förr. Mellan -82 och -93 förekom det så gott som varje rally. Ingenting sedan dess. Till viss del är väl även detta en spegling av det datoriserade samhället. Under rubriken ”Samhällsutveckling” berättade vi att cd-skivan blivit vanlig på utrustningslistan. Förmodligen beror det till stor del på att den blivit så liten och därför lätt att ta med. Dock var inte den gamla LP-skivan så otymplig att den diskvalificerades pga. sin storlek. Här måste man tala om en tydlig trend, eller RMC-tradition om man så vill. Förr fanns inga skivor på listan helt enkelt. Det är lite märkligt med tanke på att det under rallyts tid alltid torde ha varit en allmän tingest i studentrummens skrymslen. Återigen vill vi påminna om brasklappen att vi inte har haft tillgång till tidiga rallyns utrustningslistor. Det är samma sak med skivor som med böcker. Vare sig facklitterära eller skönlitterära böcker, specificerade med en speciell titel, förekom knappast alls på 80-talet. På 90-talet har det dock blossat upp och på senare år har det blivit riktigt vanligt. Numera är det inte ovanligt att det står ett antal bestämda titlar på utrustningslistorna, gärna definierade med någon speciell upplaga (som förstås alltid är de svåraste att få tag på). Att notera: på rallyt vt-79 skulle man ha med sig ”valfri roman”. Det är inte utan att man undrar hur konstruktionen till rebusen med det hjälpmedlet såg ut. Böcker har naturligtvis alltid funnits med i utrustningen, men då har det varit speciella, återkommande saker som Bibeln eller en uppslagsbok. Även när det gäller vilken uppslagsbok kan man se tydliga trender. Nu för tiden är det Prisma som råder, för inte längesen Norstedts och ännu tidigare Lilla Focus. I RMC:s begynnelse, när utrustningslistorna inte var så detaljerade, stod det i regel ”lämpliga uppslagsverk”. Språk/StavningDet är kul att se hur ordval och stavning har förändrats. Som exempel kan nämnas att radergummi har blivit sudd och att räknedosa blivit miniräknare. Den tydligaste stavningsreformen märks i ordet tejp, vilket man förr alltid stavade som engelskans tape. Intressant också att det uppstått en del RMC:ska modeuttryck i utrustningslistorna. Ett par exempel från vår egen tid är ”Lagenligt utrustat fordon” och ”Svenska mynt och sedlar i alla valörer från 50 öre till 500 kr”. Ordagranna upprepningar av den typen är vanliga i RMC:s historia, och orsaken är naturligtvis att arrangörerna härmar föregående/tidigare läggare. Förmodligen sker det både omedvetet och för att det är praktiska formuleringar. Den som är obotligt intresserad av detaljer kring former för uttryckssätt kan gå in påkategorilistan och se hur oändligt många varianter det finns att skriva ”Engelsk-svensk ordbok”. Ett annat exempel är MaFyKe-tabellen. KuriosaDet vanligaste på utrustningslistan är de tre artiklar som funnits med i 37 av 38 undersökta rallyn: linjal, miniräknare och uppslagsbok. Följande arrangörer utgör undantagen och ansåg alltså inte att dessa saker var så viktiga: Baljåsens MK, vt -85 (linjal), Nödlösningen, ht -86 (miniräknare) samt Rebuss, vt -00 (uppslagsbok). Den fjärde vanligaste saken på utrustningslistan är fordon, med 36 rallyn. Det har saknats vid två tillfällen, vt -89 (Microverkarna) och vt -93 (Kommando 600). Man förmoda att de flesta lagen tog med det ändå. Den längsta utrustningslistan är från vt -00 då Rebuss bad deltagarna plocka med 44 saker. Det var nästan dubbelt så mycket som vt -87 (Kroppen) och vt -90 (Kunskapens Högborg) då listan innehöll endast 23 punkter. Det mest udda att medtaga är förmodligen en narr (!), vilket arrangörerna vt -91 (Stollarna) prydligt hade skrivit. Bland krångliga och otympliga saker som kan nämnas finns från vt -86 ett komplett tält (Elzwear). |