Zenita, Sussi och Chef-Birgit har tagit ifrån de boende allt som kan användas som vapen och har krismöte i fikarummet. ”Varför gör de så här mot mig?” frågar Chef-Birgit filosofiskt. ”Daghemmet Blåklockan är ju världens bästa ställe!
”Ja, var annars får man ha en potentiellt världsberömd sopran som sjukgymnast?” flikar Sussi in.
”Meh”, säger Zenita och bryter sin sedvanliga buttra tystnad. ”Varför har vi lås på dörrarna? En gång hittade jag en liten gubbe i en skrubb, han hette Tore, han hade lärt sig leva på rengöringsmedel. Är det verkligen rimligt?”
Men Chef-Birgit lyssnar inte.
”Vad vi behöver är mer närhet, mer omtanke, fler kramar. Jag känner precis rätt person! Hen heter Kenneth! Hen var utbränd förut men nu har hen startat egen firma som kroppskontaktar eller nåt. Jag ringer.”